Förlovningen
Min älskling friade alltså på Valborgsmässoafton.
Som sagt TOTALT oväntat.
Vi var hos Emelie och Andreas och hade ätit grillat. Det var tänkt att vi skulle gå ut och leka lekar ute, så vi gick ut, men älsklingen hade inte tagit på sig några skor, så vi gick in för att hämta dem. Men Andreé gick inte ut och sa att vi skulle stanna inne. Så kysstes lite inne innan jag tänkte att vi skulle gå ut, och jag såg att det var tänt ett ljus på bordet som inte varit tänt innan, så jag blåste ut det. Då kom de andra in, men vände i dörren och gick ut. Tjejerna skulle gå med Liv i vagnen, och jag ville följa med, men jag fick inte för dem eller för Andreé. Så jag stannade inne med honom. Jag trodde att vi skulle göra något annat så jag sa att vi skulle gå ner, men han tvingade mej att sitta ner vid köksbordet, där jag blåst ut ljuset. Han kände sig stressad eftersom jag tjatade att vi inte bara skulle sitta inne. Men tillslut ställde han sig på ett knä och frågade:
- Vet du hur mycket jag älskar dej?
- Ja, svarade jag.
- Vill du förlova dej med mej? Han tog fram ringarna.
JAAAAA, och tårarna rann. Han satte den på mitt finger.
Överlycklig. Och otroligt kär.
<3
Då såg jag att det stod champagne, fina glas, chokladdoppade jordgubbar och ett ljus på bordet. Jag hade inte märkt något tidigare förrutom ljuset som jag såg som en brandfara. HAHA. Men det var för att jag verkligen inte hade en aning alltså.
Han sa inte allt han hade tänkt för att han blev stressad av mitt beteende. Men det var så perfekt.
Tyvärr så var ringen lite för liten, så jag väntar på en större storlek. Men älsklingen har sin iaf vilket känns skönt.
Jag saknar honom så oerhört när han är borta i Norge. Men vi har klarat flera omgångar från varandra, och det gör oss troligen starkare i längden.
<3 Jag älskar dej babe <3
Xoxo
Ja, så rart detta är. Ni är så härliga tillsammans ni två. Så det var bra detta med förlovningen. Kram