Mailinn

Det är ständigt återkommande. Att jag känner så här. Nu var det när vi var i hallen och spelade fotboll, och Mahamed som opererat knäet skadade sig, inte så farligt men det blir så grymt jobbigt för mej, psytkiskt. Det är förmodligen på grund av mina tidigare egna erfarenheter med knäskador. 2 gånger har jag skadat mej allvarligt och ena gången så for främre korsbandet och växte ihop med det bakre, och andra gången var det minisken som gicksönder och fastnade i knäleden. Det hände på innebandy matcher båda två. Och oturligt nog så hände det när vi hade APU på gymnasiet så jag var tvungent att göra den på sommarlovet både gångerna, vilket suger för det första. Men det var inte det jobbigaste. Det var Vetskapen om att inte få spela innebandy på länge, vilket jag verkligen älskade...och värre skulle de bli efter operationen som dom egentligen inte tänkt ge mej. Det tyckte egentligen efter första operationen av två att jag inte skulle laga korsbandet, den ENDA hållhaken var att jag inte skulle få spela varken innebandy eller liknande sporter igen. Sen blev jag så grymt deprimerad av att vara så isolerad så länge. Det var så grymt tur att jag hade Nils då.

Hur som helst, var jag bara tvungen att få skriva av mej. Och inte att förglömma:P Jag gick och solade idag i Solle och påvägen tillbaka från solariet så hörde jag nån som ropade på mej, och sen vände jag mej mot vägen och såg...min MORBROR Mattias:) Snakka chocken där:P Han bor ju fgs i Kåge en mil norr om Skellefte:P Han hade vare på nån jobbgrej i Östersund och träffat nån handledare i Sollefte:) Kul.

Saknar mina vänner i hemma...tänker på alla roliga stunder vi haft. Vi får ta igen den försvunna tiden i sommar:)

Xoxo